Ni kanske tycker det är tjatig med mina inlägg. Låt bli att läsa då. 

 

Ibland har man sånna dagar när man tänker efter. Idag är en sån dag. Jag saknar mitt gamla liv men jag ser fram emot mitt nya. 

 

Innan jag flyttade till Stockholm var mitt liv på ett sätt. Jag älskade det men jag behövde förändring . Att flytta till Stockholm var ett av mina bästa beslut och något som jag inte ångrar. Men samtidigt har något som hände där sårat mig otroligt djupt. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt och ibland vet jag bara inte var jag ska ta vägen med mina känslor. Att allt tog slut så fort. På ett sånt okänsligt sätt har satt spår i mig. Jag trodde inte att jag kundwe bli så sårad av en människa som sa sig älska mig. Att ha börjat att planera för framtiden, för ett liv tillsammans med någon annan. Och sen mitt i alla planer, framför allt i mitt huvud, bli avbruten. Tillbaka till verkligheten, tillbaka till sanningen. 

 

För ett år sen var allting annorlunda. Jag planerade för en framtid i Stockholm. Jag hade så starka känslor för dig och jag var så lycklig. Att allting kan raseras så fort och genom en människas beslut är ofattbart orättvist och jag tvivlar inte på att jag fortfarande har ett sår som behöver läka. Det kan vara svårt för andra att förstå. Men känslorna jag hade då var större än jag kunde förstå. 

 

Vi var på The Arks sista konsert. Jag hade två av de viktigaste personerna i mitt liv där. Du och min fina Ida. Ida som nu är 60mil bort, och du som inte ens finns i min värld längre. Jag älskade dig och jag erkänner motvilligt att jag fortfarande saknar dig. Vissa dagar, som den här, undrar jag om det är något fel på mig. Om jag någonsin kommer kunna få bort allt, alla känslor. I vissa stunder känns det till och med som att det var lättare i början. 

 

Om jag någon gång känner likadant igen ska jag alltid bära med mig hur djupt du sårade mig. Jag vill inte uppleva det någon mer i gång i mitt liv. Jag vill inte att någon ska behöva uppleva det. För jag har aldrig varit med om något värre, aldrig varit med om något som gjort så ont. Det jobbiga är att du inte förstod någon gång vad du gjorde mot mig. Det är nog det som gör mest ont.