Jag vill berätta detta här på min blogg eftersom jag vill undvika skitsnack och rykten. Jag vill inte att någon pratar skit om min familj eller mina släktingar, eller mig, på grund av något som jag själv inte har kunnat påverkar över huvud taget. Därför blir jag glad om alla läser detta !

 

Jag var i förra veckan i Helsingborg för att jag skulle göra en abort. Anledningen till att det var just i Helsingborg var för att killen jag träffar bor där Och jag fick en snabbare tid där. Jag kom till mottagningen och var beredd på att de skulle säga att jag var i vecka 13. Jag kom in till läkaren och fick mitt livs största chock. Jag är Gravid i vecka 26 (med andra ord för sent för att göra en abort). Eftersom jag inte vill ha någon slags idiotförklaring är det lika bra att jag berättar allt. 

 

Jag slutade med mina minipiller då det tog slut med mitt ex, i Januari. Normalt sett brukar det ta några månader innan mens osv kommer igång ordentligt. Jag har inte gått upp i vikt sen detta. Jag har inte mått speciellt dåligt (och när jag mådde illa o va trött i början av graviditeten trodde jag att detta berodde på mitt dåvarande jobb som städerska. Då jag gick upp halv sex varje morgon och städade 7-8timmar om dagen). Min mage har inte växt mer än de senaste veckorna, då jag redan vetat att jag varit gravid. 

 

Allt detta innebär att mina framtida planer för tillfället är körda i botten. Jag ska försöka att plugga första terminen på högskolan, men så som det är just nu så kommer jag att bli mamma innan jag fyllt 22! Eftersom det inte finns någon alls som jag kan göra, mer än att acceptera, så försöker jag glädjas åt detta. Det är en riktig överlevare där inne som har överlevt minipiller, kondom och dagenefterpiller (jo, jag skyddade mig allt vad jag någonsin kunde) och  jag håller alla tummarna för att det är en frisk liten pojke/flicka som ligger där inne o snurrar runt. Just nu är jag mest orolig för just detta, att barnet inte skulle vara friskt . Jag är ingen nykterist och har, sedan jag ovetandes blev gravid, druckit vid ett par tillfällen. Men imorgon ska jag till barnmorskan och får förhoppningsvis lite mer lugn i kroppen. 

 

För övrigt så finns inte pappan med i bilden och jag kommer själv välja när jag ska ta kontakt med honom. Jag hoppas verkligen, o håller alla tummar o tår, att ingen kommer prata skit bakom min familjs eller min rygg. Säg hellre skiten rakt till Mig. Jag kan stå för detta och är helt säker på att det kommer sluta bra trots allt.