Upp och ner.
Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Nervös eller förväntansfull. Det känns som att antingen kommer det gå jättebra eller käpprakt åt helvete. Jag hoppas att detta kommer bli en bra vändning i mitt liv.
Jag hoppas helt enkelt på det bästa och på att jag inte kommer vilja åka hem tio minuter efter att mamma och pappa har kört.
Jag älskar er i alla fall men vet att jag faktiskt måste flytta någon gång.
Kommentarer
Trackback
