Ni vet känslan av att man i samma sekund säger hejdå till någon börjar sakna denna någon. Jag tror det är ett tecken på förälskelse. Och det är underbart, men det är också sjukt jobbigt. Det är i princip att sakna någon twentyfourseven. Det känns som att du och jag, du vet vem du är ;), bara kan sitta tysta och hålla varandra i handen utan att det känns konsigt. Vi kan sitta i en bil och titta på tåg utan att bli uttråkade. Det känns 110% bra! Och jag hoppas att du känner likadant Sötnos.

Hoppas att du snart blir min på riktigt <3

Öptüm.